Idag är en sådan dag.
En dag då jag saknar.
Enkel och ren saknad.
Inte ledsen eller deppig, bara okoncentrerad och tankspridd.
Saknar städer.
Saknar personer jag älskar.
Saknar personer jag inte borde sakna.
Saknar känslan av att ha ett hem.
Saknar gamla tider.
Saknar känslor.
Saknar att åka inlines vid en spegelblank insjö.
Saknar att röja på lagret på jobbet.
Saknar att köra bil.
Saknar att ha det tråkigt på Mobergs.
Saknar att diska i ett ensamt kök.
Saknar att tjaffsa med mamma.
Saknar att gå långa promenader.
Saknar sommaren.
Saknar att cykla.
Saknar högklackade skor.
Saknad är något man måste lära sig att leva med.
Att inte låta det dra ner ens humör, utan att se det som något positivt.
Vart man än är eller vad man än gör så kommer man alltid att sakna något eller någon.
Man måste tillåta sig själv att sakna, samtidigt som man måste fokusera på att njuta av vart man är just nu.
Så idag väljer jag att sakna. Imorgon är en ny dag, en dag då saknaden inte ska ta över utan då ska jag njuta av det som är här och nu.
