Är trött på vänner som sviker. Vänner som man trodde alltid skulle finnas där. De är puts väck när man behöver dem som mest.Man ringer och står i, men får ingen respons. Man ger allt för att de ska må bra, finns alltid där för dem. Men finns de där för mig när jag inte vill finnas till?Jag förstår att de har sitt eget liv.Jag repekterar det! Men jag lägger ju alltid undan mitt liv när de behöver hjälp och tröst. Nu är jag trött på detta slit och släng. Tänker leva mitt liv, med eller utan dem. Fine, det är tråkigt, men jag vill inte sjunka längre ner i leran.

Tårar.